Förändring?
När man vet att idag är en dag som kan innebära mer eller mindre livsavgörande beslut. Beslut som förändrar mitt liv. För lång tid framöver. Det är stor. Läskigt. Att få besked man väntat på. Men man måste ju. Vänta. Ta emot, fatta beslut. Hur jobbigt det än må vara.Lilla Fin Fabel, min söta snälla lilla ponny. Sjuk igen. . Dåliga blodvärden. Vad ska hända? Vad säger veterinären till mig? Förbereder mig på det värsta. Blir det värsta tänkbara krossar det mitt hjärta. Men jag vet att jag överlever. Tar mig igenom. Vissa saker är inte meningen.
Och Jag ska titta på en hund idag. En liten golvmopp ;) Bekanta mig med rasen Bichon Havanais. Kul!
Inläggen kommer alltmer sällan. Det är positivt. Jag inser att jag tar mig framåt. Mår dåligt mer sällan. Men har inte hört av Roy heller. Det är bra för mig. Men jag saknar. Och saknar. Tomheten. Jag måste lära mig hantera. Måste bli så bra på. Jag är en bit på väg. Förändring kan vara bra. Utvecklande.
Och Jag ska titta på en hund idag. En liten golvmopp ;) Bekanta mig med rasen Bichon Havanais. Kul!
Inläggen kommer alltmer sällan. Det är positivt. Jag inser att jag tar mig framåt. Mår dåligt mer sällan. Men har inte hört av Roy heller. Det är bra för mig. Men jag saknar. Och saknar. Tomheten. Jag måste lära mig hantera. Måste bli så bra på. Jag är en bit på väg. Förändring kan vara bra. Utvecklande.
Trött
Så in i märgen trött. Så tom just idag. Mycket känns meningslöst. Tillbaka på mitt gamla jobb och det känns så bra. Men även en oro att inte räcka till. Bara bra nog. Det är liksom återkommande. Lustigt. Att det känns jobbigt att leva upp till singel standard, eller till minnet av en själv.. Kan jag det?
Min äldsta syster berättade att läkarna tror att hinnan ha lymfom. Jag hoppas inte det är så. Vore inte kul alls!
Fabel har det bra. Lugnare i hagen nu. Hade nattfodringen och kom hem strax efter 23. Är så trött. Flyttat jobbkaret från gamla tii nygamla jobbet. Ett dagsverke.
Somnade sent igår. Nån form av oro och olustkänsla. Varvade ner framåt halv två... Nä.. Godnatt då! Så trött så trött. Och så tom.
Min äldsta syster berättade att läkarna tror att hinnan ha lymfom. Jag hoppas inte det är så. Vore inte kul alls!
Fabel har det bra. Lugnare i hagen nu. Hade nattfodringen och kom hem strax efter 23. Är så trött. Flyttat jobbkaret från gamla tii nygamla jobbet. Ett dagsverke.
Somnade sent igår. Nån form av oro och olustkänsla. Varvade ner framåt halv två... Nä.. Godnatt då! Så trött så trött. Och så tom.
Jul och nyår har passerat...
Jag klarade mig igenom det oxå. Men insåg samtidigt hur långt ifrån "färdig" jag är me bearbetningen. Var gråtmild mer än en gång. Saknad. Att ha honom, som sinnen speciella person. Svälja tårarna.
Men jag jade fina högtider med mina föräldrar och min syster med familj. Mina närmaste. Som jag vet alltid kommer att finnas där när jag behöver. Det är fint. Och stort. Att veta det.
Och min kära fina pappa. Som jag älskar så. Du är som den du är. Du skrattade högt åt Kalle som vanligt. År efter år sitter du bänkad. Och skrattar. På ditt hjärtliga sätt. Det är underbart att se. Det härligt att kunna kivas och gnabbas med dig. Ge dig en kram i förbifarten och säga att du är väldens bästa pappa. Att är lira dig är min värsta mardröm. Jag hoppas det dröjer länge än. Bara tanken får mina ögon att rinna, just nu.
Idag är sista kvällen på "det liv jag lever nu". Imorgon eftermiddag åker jag och Emily ner o hämtar Fabel. Så spännande! Men jag är så orolig att jag inte ska orka. Jag är så trött. Hängig och uschlig. Vart hemma två dagar den här veckan. Snart bytet jag iaf jobb. Tack o lov!! Längtar!
Jag chattade med "honom" ( R) häromdagen. Kom att prata o mm hans bäta vän. Fick avbryta rätt omedelbart då jag kände hur nån form av ångest vältrade in. Som en svart våg av negativa tankar och känslor. Sjukt! Skrev helt enkelt: Måste sluta, hejhej.
Han kan aldrig veta varför. Bara jag. Och det gör att jag känner mig svag. Eller bör jag känna mig stark i det läget? Som avbröt i tid? Hmmhmm.. Allt har två sidor..
Men jag jade fina högtider med mina föräldrar och min syster med familj. Mina närmaste. Som jag vet alltid kommer att finnas där när jag behöver. Det är fint. Och stort. Att veta det.
Och min kära fina pappa. Som jag älskar så. Du är som den du är. Du skrattade högt åt Kalle som vanligt. År efter år sitter du bänkad. Och skrattar. På ditt hjärtliga sätt. Det är underbart att se. Det härligt att kunna kivas och gnabbas med dig. Ge dig en kram i förbifarten och säga att du är väldens bästa pappa. Att är lira dig är min värsta mardröm. Jag hoppas det dröjer länge än. Bara tanken får mina ögon att rinna, just nu.
Idag är sista kvällen på "det liv jag lever nu". Imorgon eftermiddag åker jag och Emily ner o hämtar Fabel. Så spännande! Men jag är så orolig att jag inte ska orka. Jag är så trött. Hängig och uschlig. Vart hemma två dagar den här veckan. Snart bytet jag iaf jobb. Tack o lov!! Längtar!
Jag chattade med "honom" ( R) häromdagen. Kom att prata o mm hans bäta vän. Fick avbryta rätt omedelbart då jag kände hur nån form av ångest vältrade in. Som en svart våg av negativa tankar och känslor. Sjukt! Skrev helt enkelt: Måste sluta, hejhej.
Han kan aldrig veta varför. Bara jag. Och det gör att jag känner mig svag. Eller bör jag känna mig stark i det läget? Som avbröt i tid? Hmmhmm.. Allt har två sidor..
