Jul och nyår har passerat...
Jag klarade mig igenom det oxå. Men insåg samtidigt hur långt ifrån "färdig" jag är me bearbetningen. Var gråtmild mer än en gång. Saknad. Att ha honom, som sinnen speciella person. Svälja tårarna.
Men jag jade fina högtider med mina föräldrar och min syster med familj. Mina närmaste. Som jag vet alltid kommer att finnas där när jag behöver. Det är fint. Och stort. Att veta det.
Och min kära fina pappa. Som jag älskar så. Du är som den du är. Du skrattade högt åt Kalle som vanligt. År efter år sitter du bänkad. Och skrattar. På ditt hjärtliga sätt. Det är underbart att se. Det härligt att kunna kivas och gnabbas med dig. Ge dig en kram i förbifarten och säga att du är väldens bästa pappa. Att är lira dig är min värsta mardröm. Jag hoppas det dröjer länge än. Bara tanken får mina ögon att rinna, just nu.
Idag är sista kvällen på "det liv jag lever nu". Imorgon eftermiddag åker jag och Emily ner o hämtar Fabel. Så spännande! Men jag är så orolig att jag inte ska orka. Jag är så trött. Hängig och uschlig. Vart hemma två dagar den här veckan. Snart bytet jag iaf jobb. Tack o lov!! Längtar!
Jag chattade med "honom" ( R) häromdagen. Kom att prata o mm hans bäta vän. Fick avbryta rätt omedelbart då jag kände hur nån form av ångest vältrade in. Som en svart våg av negativa tankar och känslor. Sjukt! Skrev helt enkelt: Måste sluta, hejhej.
Han kan aldrig veta varför. Bara jag. Och det gör att jag känner mig svag. Eller bör jag känna mig stark i det läget? Som avbröt i tid? Hmmhmm.. Allt har två sidor..
Men jag jade fina högtider med mina föräldrar och min syster med familj. Mina närmaste. Som jag vet alltid kommer att finnas där när jag behöver. Det är fint. Och stort. Att veta det.
Och min kära fina pappa. Som jag älskar så. Du är som den du är. Du skrattade högt åt Kalle som vanligt. År efter år sitter du bänkad. Och skrattar. På ditt hjärtliga sätt. Det är underbart att se. Det härligt att kunna kivas och gnabbas med dig. Ge dig en kram i förbifarten och säga att du är väldens bästa pappa. Att är lira dig är min värsta mardröm. Jag hoppas det dröjer länge än. Bara tanken får mina ögon att rinna, just nu.
Idag är sista kvällen på "det liv jag lever nu". Imorgon eftermiddag åker jag och Emily ner o hämtar Fabel. Så spännande! Men jag är så orolig att jag inte ska orka. Jag är så trött. Hängig och uschlig. Vart hemma två dagar den här veckan. Snart bytet jag iaf jobb. Tack o lov!! Längtar!
Jag chattade med "honom" ( R) häromdagen. Kom att prata o mm hans bäta vän. Fick avbryta rätt omedelbart då jag kände hur nån form av ångest vältrade in. Som en svart våg av negativa tankar och känslor. Sjukt! Skrev helt enkelt: Måste sluta, hejhej.
Han kan aldrig veta varför. Bara jag. Och det gör att jag känner mig svag. Eller bör jag känna mig stark i det läget? Som avbröt i tid? Hmmhmm.. Allt har två sidor..
Kommentarer
Trackback
