ljusimorkret

Jag är glad över livet. Att jag har min kära pojkvän, ett jobb jag trivs med. Min lilla lägenhet. Saker börjar bli "stabila". Om en månad skall jag träffa hans släkt, då en av hans fastrar fyller 60 år. Börjar redan bli smånervös, funderar vad jag ska ha på mig..
Han är så fin mot mig. Och ibland är jag bara en tjurhög tillbaka. Bot och bättring för min del ;)