Mörker, eller är det ljuset som är på väg?
Jag står snart utan bostad. Oroligt. På alla sätt. Har liksom inga bra lösningar på det. Men det kanske är det som är grejen? Att det blir bra tillslut? Att jag framigenom har en lösning.. Jag har iallafall en helt underbar resa framför mig! Men bästa pojken! Som inte alltid är så bra, som jag göra mig så förtvivlat ledsen med sina obetänksamma ord. Men då vi ss, då vi håller om varandra, för mig försvinner allt, jag vill så gärna vara där, i hans armar..
Det har varat ganska länge nu han o jag, ett år nästan. Men är det ens "han o jag"? jag vet inte. han kan inte riktigt stå för det han gör, att har mig på det sätt han har. Lustigt.. Eller olustigt..
