Här är jag nu..
Så här är jag nu. Jag sitter i min etta på 26 kvm i hägerstensåsen som jag har förstahandskontrakt på. Har jag verkligen gjort den till min?! Nej, i ärlighetens namn inte. Men jag är glad att jag har den.Ingenting på väggarna ännu, trots att jag bott här sen i mars. Snart åtta månader. Det var ju så viktigt, att göra den till MIN. Jag har ideer. Jag vill köpa armeringsgaller.. Ha som blomstöd, och att hänga i taket. Jag vill tapetsera om. Måla lister och dörrar. Har jag gjort nåt av det? Nee..
Jag har inte varit hemma så mkt.. Jag har varit hemma en hel del hos den kille jag råkade bli förälskad i. Som jag rent av lärt mig älska. Men aldrig sagt det direkt till honom. Jag har skrivt det, flera ggr. Men han vill inte, ville inte att det skulle vara så, men hur kunde jag låta bli?
Jag ska inte vara där mer, jag ska inte ha nån kontakt med honom. Att inte ha någon kontakt kommer från mig. Jag kan inte, hur skulle jag kunna vara vän med nån som jag har sådana känslor för? Jag kan inte, jag är inte bättre än så. Det gör för ont. Jag vill inte ha ont. Jag vill vara full av varm kärlek jag får utifrån och kunna stråla av varm kärlek innifrån mig. Han ville inte ha det. Han vill inte ha mig. Inte så.
Orden som fick det att rämna. "jag vill innerst inne vara älskad, och jag tror att inte att du kan ge mig det" -"Jag kan nog inte ge dig det du behöver, så det kanske är bäst att lägga ner det här, du mår inte bra av det,"
Det gick så fort, på en chatt. Nästan två år har vi setts. Jag älskar honom. Han är det han är och det är kanske det jag älskar honom för, och för att jag aldrig kunnat få honom helt. Sablarns mänskliga drag, man vill alltid ha det man aldrig kan få.
Jag kan inte släppa tanken på att jag inte kan bli älskad. Är det för stort krav? Att bli älskad av en man? Jag tror det. Jag är nog inte bra, jag var inte bra nog åt honom, räckte inte till. Han vill inte ha mig. Inte som jag vill ha honom. Att höra att man inte kan få bli älskad. Det är tufft.
Det här är verkligen min slasktratt, där jag öser ur mig all skit.
Men det händer lite bra grejer oxå.. Jag har lite nya vänner, otroligt fina människor. Jag inser att jag har en samling vänner kring mig som är riktiga pärlor, var och en på sitt sätt. Jag har hittat en träningsform jag tycker om. Kangoo Jumps! Tyvärr hinner jag sällan så som jag önskar. Men nån gång kanske det blir ordning på livet.
