ljusimorkret

Jag inser hur jag gör. För att klara mig. Ta mig framåt. Överleva. Eller nåt. Jag intalar mig att han avskyr mig, tycker att allt med mig är fel. Att Hann tycker så illa om mig att jag absolut inte kanntycka om honom. Jag måste "smutskasta" honom i mitt huvud för att jag ska sluta älska. Dumt. Jättedumt. För jag åker med i fallet så att säga. Tror på det själv. Att jag är värdelös. Omöjligt att älska. Att jag aldrig kommer att bli älskad som jag är. Och det gör väl iof inget. Men då ska jag inte bli "älskad" alls.. Men det är ändå lite spännande att inse hur jag gör. Hur knasig jag är.