ljusimorkret

Det känns så konstigt. Ibland faller längtan över en. Som ikväll. Umgicks med lite av min släkt. Och fick sån längtan att ha R att åka hem till,krypa upp i sängen där han redan hade legat och väntat. Känns som det var igår jag kunde göra så. Längtan att en speciell person i sitt liv. Men det kommer gå över. Jag vet ju det. Tanken kan komma. Men den kommer vara mindre förknippad med en känsla. Och det är bra. Men det är konstigt att tankarna kan väcka sån känsla.. och att det känns så självklart .. som att det var helt nyligen jag gjorde det. Men det är nu över fyra månader sen. Och allt detta skrivande och ältande kommer att tyckas mig urfånigt då. Och lite att det gör det redan nu. Läger att samla ihop sig igen!