Tomt tyst slut

Det är slut, det är tyst, det är tomt. Klistrar på mig leendet varje dg o kör på, tror knappt nån märker. Idag så slut. Orkar inte le. Låtsas det är bra. Orkar inte. Saknaden är så stor. Börjar verkligen förstå att det är såhär det kommer att vara nu. Givetvis vänjer jag mig. Men önskar jag slapp. Men han vill ha nån annan. Som inte är som jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0