Tomt..
Det är en tomhet. Saknad. Svår att fylla. Trots att jag håller mig sysselsatt. Saknaden av att ha den där speciella personen i sitt liv. Som förväntas bry sig om livets trivialiteter.. Mitt livs små skitsaker som inträffar hela tiden. Egentligen helt oviktiga saker. Visst har jag vänner som nog gör det också. Men ändå inte detsamma.
Saknar att kramas. Känna doften av honom. Närhet. Värme. och denna trygghet. Förmodligen uppskattade jag inte tillräckligt då jag hade allt det där. Gjorde så många fel.. Trodde att det skulle hålla. Fast han hela tiden sagt att inget varar för evigt, allt har ett slut. Ja, det är ju tydligt det..
Funderar hur länge han har funderat.. Kanske hela året. Kanske alltid? Alltid tveksam? Alltid tvivlat?
Får väl inte veta det, och vet väl inte ens om jag vill veta. Förändrar väl inget. Resultatet är oavsett två singlar till i huvudstaden.
Känner mig så tom. Konstant tom. Det är tomt. Utan honom. utan kärlek. Men jag vänjer mig såklart. Många lever utan kärlek i livet och jag är snart van vid det, vilket är nödvändigt. För min plan är att det skall förbli så. Den som får honom kan vara lycklig. men kanske borde han närma sig saker på ett annat sätt. kanske bara jag som var mesig, som aldrig helt kunde släppa den där starten vi hade. Ett "oseriöst" förhållande. Att hela tiden få höra "inget varar för evigt, inte det här heller" och saker som "vi passar inte ihop, vi är för olika".. Hur jag efter de första utlandsresorna grät på hemvägen, kvävde gråten, gråten av rädsla för att nu var det slut, detta var det sista vi gjorde ihop, nu skulle han inte vilja ha mig längre. Att han även sade att det skulle vara slut efter resan vi hade framför oss..
Jag kunde aldrig helt komma över det där jag fick höra så mycket i början. Det fanns kvar, ledde till viss osäkerhet hela tiden. Vet inte om han någonsin kunde förstå den biten.
Hade väl inte gjort nån skillnad alls förmodligen om han hade förstått det, min osäkerhet, även efter så pass många år ihop. Men jag hoppas att han tänker sig för innan han säger sådana saker till nästa tjej han blir intresserad av. Kanske har det redan skett.. Vem vet.
Undrar när den tomma känslan lämnar mig? Det får väl ta tid. Nåt år eller så, vem vet? Blä på allt bara.. :(
Saknar att kramas. Känna doften av honom. Närhet. Värme. och denna trygghet. Förmodligen uppskattade jag inte tillräckligt då jag hade allt det där. Gjorde så många fel.. Trodde att det skulle hålla. Fast han hela tiden sagt att inget varar för evigt, allt har ett slut. Ja, det är ju tydligt det..
Funderar hur länge han har funderat.. Kanske hela året. Kanske alltid? Alltid tveksam? Alltid tvivlat?
Får väl inte veta det, och vet väl inte ens om jag vill veta. Förändrar väl inget. Resultatet är oavsett två singlar till i huvudstaden.
Känner mig så tom. Konstant tom. Det är tomt. Utan honom. utan kärlek. Men jag vänjer mig såklart. Många lever utan kärlek i livet och jag är snart van vid det, vilket är nödvändigt. För min plan är att det skall förbli så. Den som får honom kan vara lycklig. men kanske borde han närma sig saker på ett annat sätt. kanske bara jag som var mesig, som aldrig helt kunde släppa den där starten vi hade. Ett "oseriöst" förhållande. Att hela tiden få höra "inget varar för evigt, inte det här heller" och saker som "vi passar inte ihop, vi är för olika".. Hur jag efter de första utlandsresorna grät på hemvägen, kvävde gråten, gråten av rädsla för att nu var det slut, detta var det sista vi gjorde ihop, nu skulle han inte vilja ha mig längre. Att han även sade att det skulle vara slut efter resan vi hade framför oss..
Jag kunde aldrig helt komma över det där jag fick höra så mycket i början. Det fanns kvar, ledde till viss osäkerhet hela tiden. Vet inte om han någonsin kunde förstå den biten.
Hade väl inte gjort nån skillnad alls förmodligen om han hade förstått det, min osäkerhet, även efter så pass många år ihop. Men jag hoppas att han tänker sig för innan han säger sådana saker till nästa tjej han blir intresserad av. Kanske har det redan skett.. Vem vet.
Undrar när den tomma känslan lämnar mig? Det får väl ta tid. Nåt år eller så, vem vet? Blä på allt bara.. :(
Kommentarer
Trackback
