ljusimorkret

Jag har alltid varit känslig och lite gråtmild.. Nu ligger det där ständigt. Idag var det konsert i kyrkan dit jag följde med några boende. Avslutades med två kärlekssånger. Då kom de smygandes, tårarna. Tankarna. På vad jag inte har längre. Sorgenheten över den jag blivit/är. Känslan av att det går att älska mig.
Mest dumma tankar.Jag önskar det vore annorlunda.. Inte mkt i livet känns riktigt rätt just nu. Kanske rätar det ut sig. Jag är så trött. Har hypertyreos. Läkaren ville sänka dosen. Ingen bra idé. . Undrar om DET kommer att "gå över". Liksom sorgsenheten .. Över.. Over and out...