ljusimorkret

Att umgås med sin släkt är underbart. Så glad att jag Jr dem. Men jag är urdålig på det.. Föredrar att sitta med barnen och se på TV.
Att umgås med släkten kan få mig att känna mig som konstigaste i världen. Känslang av att vara "evig singel" fast så fallet inte har varit.. Men han ville mycket sällan vara en del av det där. Att hänga med på middagar och umgås med min släkt. Han var inte så pigg på att umgås med sin egna släkt heller för all del.
Saknaden är stor. Så tomt. Och så ensamt. Och jag känner mig vilsen. Tom.
Tänker att han nog har gått vidare helt. Kanske träffat nån ny. Nån bättre. Har det iaf bättre utan mig som bringar kaos och oreda i hans välordnade liv. Stökade ner. Tappade bort mina nycklar och min plånbok. Var dålig på att planera. Svårt att ge raka svar. Fröken Röra. Det är väl jag det. Opassande i hans ordningsam ma liv.
Är glad att jag har min släkt, vet att de finns där då jag behöver. Men man är ändå ensam som människa. Det måste jag lära mig. Ensam är naturligt. Och jag är som jag är. Fast det finns mycket att förbättra med den jag är. Kan alltid bli bättre.