Sorglig.
Jag är en sån idiot. Skulle ha lämnat honom så långt innan. Inte blivit dumpad. Skulle insett att jag inte bidrog med särskilt mkt bra i hans liv. Jag hindrade honom att vara med sin bästa vän. Jävla svartsjuka. Idiot att jag inte kunde sluta bry mig. Stänga av känslan att det inte är bara vänskap där. Att det är lite för intensivt sätt att umgås med en vän.
En kväll de där sista veckorna. Jag kom hem o han låg på sängen. Han tittar upp på mig, gör en typ äcklad min och säger ; Varför skelar du så mycket?
Som vanligt höll jag minen fast han lika bra hde kunnat slå mig. Så jävla ont gör det. Då den man älskar set på en och ser ut som han ser på nåt äckligt. Jag borde insett få att det vart kört. Idiot jag är. Hatar mig sjäkv för sånt där. För att jag älskade o föröka och trodde . Hoppas jag aldrig mer hamnar i den sitsen. Vill aldrig mer älska och göra mig sårbar. Aldrig mer försöka och misslyckas. Jag är en katastrof. Jag är 35. Bor på 26 kvm med 11 akvarium. Singel o ska så förbli. Försöker vara bra nog på en massa plan. Men känner mig misslyckad på de flesta. Överviktig ser fan inte kul ut. Rynkorna kommer galopperande o fäster sig överallt. Jobbar på kosten. Ytterligare en dag då jag klarat mig idag. Heja mig. Kommer krävas varje dag resten av mitt liv för att se vettig ut. Men jag önskar framförallt att jag mådde bättre. Så mkt undertryckt sorgsenheten och ilska. Hörde av mig till honom för en stund sen. Vart katastrof. Alla känslor upp till ytan. Svartbad för ögonen o tanken att skada mig själv dök upp. Det bara fullständigt slår slint. Riktigt otäckt. En sån sorglig människa jag är. Hemsk. En sån som jag inte ville bli. Men nu är jag här. Ska komma ihåg o läsa den här "bloggen" då jag nån gång mår bättre. Kommer tycka jag var väldens fånigaste. Fast det tycker jag redan nu. Blä på mig!!
En kväll de där sista veckorna. Jag kom hem o han låg på sängen. Han tittar upp på mig, gör en typ äcklad min och säger ; Varför skelar du så mycket?
Som vanligt höll jag minen fast han lika bra hde kunnat slå mig. Så jävla ont gör det. Då den man älskar set på en och ser ut som han ser på nåt äckligt. Jag borde insett få att det vart kört. Idiot jag är. Hatar mig sjäkv för sånt där. För att jag älskade o föröka och trodde . Hoppas jag aldrig mer hamnar i den sitsen. Vill aldrig mer älska och göra mig sårbar. Aldrig mer försöka och misslyckas. Jag är en katastrof. Jag är 35. Bor på 26 kvm med 11 akvarium. Singel o ska så förbli. Försöker vara bra nog på en massa plan. Men känner mig misslyckad på de flesta. Överviktig ser fan inte kul ut. Rynkorna kommer galopperande o fäster sig överallt. Jobbar på kosten. Ytterligare en dag då jag klarat mig idag. Heja mig. Kommer krävas varje dag resten av mitt liv för att se vettig ut. Men jag önskar framförallt att jag mådde bättre. Så mkt undertryckt sorgsenheten och ilska. Hörde av mig till honom för en stund sen. Vart katastrof. Alla känslor upp till ytan. Svartbad för ögonen o tanken att skada mig själv dök upp. Det bara fullständigt slår slint. Riktigt otäckt. En sån sorglig människa jag är. Hemsk. En sån som jag inte ville bli. Men nu är jag här. Ska komma ihåg o läsa den här "bloggen" då jag nån gång mår bättre. Kommer tycka jag var väldens fånigaste. Fast det tycker jag redan nu. Blä på mig!!
Kommentarer
Trackback
