ljusimorkret

Det finns dagar då jag mer än andra saknar... Saknar så många saker. Med att ha en pojkvän. Med att ha nån särskild person i sitt liv. Idag är en sån dag. Begravning för min systers svärmor. Syskonbarnens farmor.. Det blev bra såklart. Jag fixade fikat i hembygdsgården. Många tackade mig.

På kvällen satt jag i soffan och såg på Tv. Längtade så efter att kunna lägga mg, lägga mig med huvudet på ett bröstet,  höra hjärtslag slå. Hans hjärtslag jag hört så många gånger förut. Trygghet. Lugn. Vem går jag till för att få ordlös tröst? Vem känner jag mig trygg med nu att visa mina känslor för? Vem kan jag nu vara sårbar för? Det finns dagar då jag saknar det mer än annars.. Ordlös närvaro och nån form av självklarhet att det ska vara så. Men jg får klara mig själv. Jag gör ju det. Jag måste det. Men det finns dagar jag önskar jag slapp.