ljusimorkret

Jag utan djur.. vad finns kvar då? Ja... hmm, låt mig tänka... jag vet inte!

Jag är väl rätt så glad typ, fast jag just nu känner mig som nån slags känslomässig bergochdalbana, som hela tiden kämpar för att ta mig uppåt, mot toppen, men ibland halkar ner o deppar lite.

Många säger att jag BORDE vara ledsen, få ur mig en massa skit, men orkar liksom inte.. vet inte om jag känner att det verkligen behövs, fast det borde behövas. Har ännu inte gråtit ordentligt en enda gång, vad är det för fel på mig liksom? Tror fasiken det är onormalt.. Så fort tårarna börjar välla över tvingar jag mig att tänka på annat, tvingar munnen att le, tvingar mig att tänka på saker som gör mig glad. Då lyckas jag hålla mig en rimlig nivå, inga sammanbrott.

Jag vet nog inte vad som är jag, eller jag vill inte veta, jag tror inte jag egentligen gillar mig själv sådär värst mycket, har för många fel o brister.

Men vad är jag för nån typ egentligen? Glad, snäll, bekväm skulle nog många säga. Det där bekväm gillar jag inte, det är en av mina brister.. En del skulle säga att jag är rolig, en del tycker förmodligen jag är rätt konstig..

Fick en gång höra "Du är som du är, men det skall du bara fortsätta vara". Det värmde. Nån som tycker jag är bra som jag är. Det finns det nog fler som gör, men JAG tycker inte det, kan inte riktigt acceptera att jag är som jag är. Men jag tror iallafall det är bra för mig att vara ensam, då måste jag ta itu med en del. Men det går inte ihop sig.. Jag vill inte vara utan hästarna, vad jag är jag utan dem? Det är ju det som är jag! jag är rätt bra på hästar, känner mig säker i den miljön. Hundar är jag oxå hyfsad på, men tror att måna tycker jag är bättre än jag är.. jag saknar min lilla hund, så det värker i hjärtat. Men hon fick stanna, i det gamla liv jag valde att lämna. fanns nån som behövde henne bättre.. samt stog som ägare i papprena, finns inte mkt att göra då. jag har ju heller inte tiden..

Men att vara utan hästarna oxå.. vad har jag kvar sen liksom? MIG SJÄLV! Och det är inget jag vill umgås med jämt, jämt, jämt. Låt mig pausa och få umgås med mina hästar istället! Men det går inte ihop sig. Nåt måste ändras, kan inte gå ett par tusen back varje månad.. men jag får köra på och hoppas på mirakel tror jag, leva efter mitt ständiga motto: "Det löser sig". Gör det verkligen det? Den här gången oxå?